Turist i värmland Startsida | Nyhetsbrev | Evenemang (www.varmland.org) | Mat, Logi & Guider | Filmer | Om företaget | Kontakta oss


Läs senaste Turist i Värmland



Läs senaste Vänertidning







Ange kod "värmland 13"
för 10 % rabatt vid beställning


Selma Lagerlöf- en generös arbetsgivare långt före sin tid

Kategori: Litteratur i Värmland


Mårbacka Det har skrivits hyllmeter om författaren Selma Lagerlöf, om hennes kärlekshistorier, om hemliga brev och resor till fjärran länder. Men inte så många vet att hon också var en mycket rättfram kvinna och en generös arbetsgivare som var långt före sin tid när det gällde att ta hand om sin personal.

- Hon var en snäll och enkel människa och mycket generös. Vid sin bortgång lämnade hon efter sig en hel del pengar till både släktingar och anställda, berättar Ragnar Ramström, pensionär och guide på Mårbacka.
Han tycker mycket om att berätta om denna märkvärdiga dams liv och vill att det skall komma fram mer än det som handlar om hennes kärlekshistorier och författarskap.
Hon var långt före sin tid när det gällde att ta hand om sin personal, och var uppskattad i bygden för sin generositet mot dem som hade det sämre ställt.
När hon fick Nobelpriset 1909, var hon skriven i Falun och Falu stad såg sitt tillfälle att kräva henne på skatt.
Selma lär dock ha meddelat att ”Ni är så rika här i Falun så ni behöver inte mina pengar. De behövs bättre bland de fattiga i hembygden.”

Ragnar har själv träffat Selma, när han var en liten gosse. Han presenterade sig duktigt som Jagnaj Jamstjöm när hon frågade vem han var.
- Hon kom ofta och handlade i min fars pappersvaruaffär, och hon var lite speciell. Hon stod inte och väntade på att bli expedierad utan gick själv och plockade åt sig det hon skulle ha.


Sjukhjälpskassa åt de anställda
Ragnar har talat med många av de som har varit anställda på Mårbacka och läst intervjuer som har gjorts med Selma Lagerlöfs personal.
- Visst var hon en fin dam som levde annorlunda än vanligt folk, med privatchaufför och allt, men hon var också mycket generös mot dem som arbetade åt henne.
Hon inrättade till exempel en sjukhjälpskassa för sina arbetare. Hon satte in 1500 kronor i Östra Ämterviks sparbank till en grundfond. Hon bidrog själv med 20 kronor i månaden under tre år samt lät sin ålderspension gå in på kontot varje år. Varje delägare i fonden, det vill säga arbetarna på Mårbacka, bidrog sedan med 25 öre per månad som drogs av deras lön.
Varje delägare ägde sedan vid sjukdom rätt till fri läkarhjälp, fri vård och fri medicin med hjälp av medel ur fonden. Selma hade dock lagt till en paragraf i Stadgar för Sjukhjälpskassan om att ” Understöd ur kassan får ej påräknas, om sjukdomen är förorsakad av oordentligt leverne eller dryckenskap.” De anställda hade dessutom rätt till en krona om dagen i ”sjukpenning” så att de skulle kunna försörja sig även under sjukdomstiden.
- Den summan kunde variera lite beroende på hur stor familj den anställde hade, berättar Ragnar.
Hade den sjuke ett par kor hemma på gården togs dessa till Mårbacka för att skötas och mjölkas. Mjölken eller pengarna för den gick dock tillbaka till den sjuke och hans eller hennes familj.

Presenter till de anställda
Varje julafton var det stort kalas på Mårbacka. Då bjöd Selma på mat och konfekt till alla sina anställda. Hon delade ut julklappar till alla, uppskattningsvis mellan 200 och 300 om året. Barnen fick alltid nyttiga saker, som underkläder och strumpor, medan de vuxna kunde få antingen nyttosaker eller prydnadssaker.
På midsommaraftonen bjöd hon på kaffekalas i trädgården och efteråt var det dans på den lövade logen.
Det hände också att hon hade med sig presenter till sina anställda när hon kom hem från någon av sina många resor. Till exempel klänningstyger som delades ut bland kvinnorna på gården.

Hade för många anställda
I bland var hon kanske generös i överkant. Till exempel drev hon en liten affär där gårdens anställda kunde handla sina dagligvaror. Hon gav ofta kredit, och var det så att någon inte kunde betala sina skulder så hände det att hon efterskänkte summan och avskrev skulden. Det var kanske inte så ekonomiskt klokt, men hon ville att hennes anställda skulle ha det bra.

Det samma gällde när hon bestämde sig för att satsa på försäljning av skrädmjöl. Mjölet förpackades i fina påsar och mycket gick på export till Amerika. Lönsamheten var inte stor, men hon gjorde det för att fler skulle få tillfälle att arbeta. Under perioder gick verksamheten till och med med förlust.
- När hon hörde att någon i byn var arbetslös, hörde hon genast av sig och erbjöd ett arbete, vare sig hon hade något eller inte. Hon hade egentligen alldeles för många anställda.

- Hennes lönesättning kan kanske tyckas lite egendomlig, påpekar Ragnar. Var man ensamstående kunde man får 50 öre om dagen, medan någon som hade en stor familj fick 2.50 om dagen.

Tyckte om kvinnor med skinn på näsan
Min mor var sjuksköterska på Sunne sjukstuga på 20-talet, berättar Ragnar. Hon har berättat för mig hur det vid ett tillfälle var alldeles för många patienter inne, så doktorn bestämde att några måste åka hem. Bland annat fanns det där en flicka, Anna Råd, som arbetade på Mårbacka. Hon var opererad för blindtarmsinflammation, och ansågs tillräckligt frisk för att kunna åka hem.
- Min mor ringde då till Mårbacka för att meddela att de kunde hämta henne, men damen som svarade sa att det gick inte alls. Då bestämde mor att flickan fick ta en taxi, men innan hon hann beställa en ringde det i telefonen.
- Detta är Selma Lagerlöf, sade en bestämd röst.
- Detta är syster Olga, svarade mor lika bestämt.
- Vi hämtar flickan omedelbart meddelade Selma, och så var samtalet över.

Långt efteråt var mor och en annan sjuksyster på Mårbacka i ett ärende. Mor vågade inte gå in, utan skickade den andra kvinnan att tala med Selma. När hon kom in ville dock Selma bjuda på kaffe, så mor var tvungen att gå in. När hon sedan presenterade sig som syster Olga, sken Selma upp.
- Vi har talats vid förut, sa hon, och ägnade sedan hela eftermiddagen åt min mor. Hon var en medveten kvinnosakskvinna och uppskattade kvinnor som hade skinn på näsan.

Generös i sitt testamente
I sitt testamente var Selma Lagerlöf generös mot både släktingar och anställda. Till exempel säger femte paragrafen att ” Ett belopp av femtontusen skall genom utredningsmännen fördelas mellan dem, vilka vid min död äro i min tjänst, samt dem, vilka mot dagspenning arbeta å Mårbacka...” Husföreståndarinnan, Ellen Lundgren, fick ärva möbler till två rum och avkastning från ett konto med 40 000 kronor insatta.

Testamentet är på många sidor och mycket välformulerat. Där regleras också hur Mårbacka skulle förvaltas efter Selma Lagerlöfs död, så att vi även i dag kan ta del av hennes generositet genom att Mårbacka hålls öppen för allmänheten hela sommaren. Det var hennes vilja att det skulle vara så.


Mårbacka

Sunne

Karta



« Tillbaka


Turist i Värmland | Gjutarg 2 E | 681 50 Kristinehamn | Mob 0709-950 455 | Tel/fax 0550 - 109 88 | info@turistivarmland.se